För oss som inte pratar flytande svengelska...

DN-artikel om inställda flyg i Australien

Vad fan betyder lock-outade?!

En av Aftonbladets ledare skriver idag om valet i Tunisien, och om hur viktigt det är att västvärlden respekterar följderna av valet, vad det än blir.

Tolerans mot sådant som är annorlunda är något som väst predikar väldigt hårt, men ibland verkar ha svårt för att själva efterleva. Människan generellt hyser en rädsla för det som man inte förstår eller känner till, det som skiljer sig från det man är trygg med. Annorlunda är bra, okej och ska respekteras. Men det ska vara rätt sorts annorlunda.

Att ett muslimskt land skulle välja ett parti som grundas i muslimska värderingar, till skillnad från våra västerländska regeringar vars partier har sina värderingar från kristendomen, är fel sorts annorlunda. Det är farligt. För skulle det visa sig att det går alldeles utmärkt att ha en väl fungerande och rättvis demokrati med muslimska värderingar (varför det nu inte skulle gå..?) såå måste ju hela den kristna västvärlden omvärdera sin världsbild, där de har patent på fungerande system.

Och det skulle vara jobbigt.

DN har idag en artikel om hur unga jurister tenderar att krångla till språket i sina texter.

Lektioner från första året på informatörsprogrammet körs på repris, och framför allt två saker som vår föreläsare sa ekar högt.

1) Det finns ingen mening med att skriva en text som ingen förstår.

2) Jag förväntar mig att ni kommer stå i frontlinjen, ni är mina soldater, i kampen om klarspråk! PÅVERKA!

Dags att börja skriva brev till juristprogrammen och berätta att de nog bör lägga in en "Konsten att tala, 7.5 poäng" i kursplanen?

Jag är inte den som är fanatiskt naiv. Jag vet att ingenting här i världen är gratis, men jag vill också hemskt gärna tro att det finns de saker som är viktigare än klirret i kassan.

Sen är jag inte heller den som anser att regler är onödiga, min människosyn tillåter mig inte att tro att alla skulle kunna samarbeta och se till att allas rättigheter efterlevs även om de inte skulle finnas lagar och regler. Fram till Genèvekonventionen och FN's deklarationer om mänskliga rättigheter så kunde människor trots allt fara väldigt illa utan att det fanns regelvärk som man kunde peka på och säga "Du, det där har vi faktiskt kommit överrens om att vi inte får göra". För de mänskliga rättigheterna är ingen självklarhet, de är framförhandlade. Det är därför som det lite då och då kommer tillägg. Alla räknas inte alltid in under "alla", allstå behövs det bättre definitioner, fler definitioner, så att kryphål täpps igen.

Så, regler gillar jag alltså. Men jag kan även anse att regler i bland kan komma i vägen. Byråkrati är ett fult ord.

Ta tillexempel det väldigt aktuella fallet med Genna, 91 år. Hennes barn och barnbarn finns alla i Sverige. Hon är blind och dement, utan skyddsnät i Ukraina. Lag är lag, men som debatten på Aftonbladet och DN har nämnt, var finns empatin? Var är vettet att inse att fyra paragrafer lagtext (ett exempel, har ingen aning om hur immigrationslagstiftning, eller vad det nu kan vara för lag som gäller ser ut) ska kunna innefatta varje berörd människas livshistoria och individuella behov?

Statsminister Fredrik Reinfeldt och migrationsminister Tobias Billström konstaterade att idag att det självklart är en ömmande fråga huruvida Genna ska få stanna eller inte, men att om man ska ändra på lagen måste tänka på de ekonomiska konsekvenserna i fall man ska återgå till en lagstiftning som gör att fler har rätt att stanna i Sverige.

Men sen hade vi ju det här med mänskliga rättigheter. Johan Bäckman, docent i rättssociologi vid Helsingfors universitet och Per Broström, folkrättsjurist vid Försvarshögskolan, säger i Aftonbladet att mänskliga rättigheter inte kan ställas emot ekonomiska intressen. De är inte förhandlingsbara.

Oj, nämnde jag tidigare att mänskliga rättigheter inte alls var en självklarhet? De blir det, så fort du bestämmer dig för att skriva på konventionen. Vilket vi i Sverige, senast jag tittade efter, väldigt stolt hade gjort.

Så visst, migration och äldrevård kan absolut ses som en ekonomisk fråga. Men pengar finns ju, frågan är bara hur användningen av dem prioriteras. Jag tror inte att Moderaternas politiska linje med utförsäljning av statliga bolag, privatisering och sänkta skatter ska kunna leda till en bättre vård och omsorg, vare sig för de äldre vi har i Sverige idag eller de som kommer att komma.

Genna får stanna i Sverige - DN

Folkrätt - Aftonbladet

Idag har vi tittat på en film som heter Born into brothels. Den handlar om en grupp barns vars föräldrar jobbar som prostituerade och knarklangare i ett red light district i Calcutta, Indien. Barnen, framför allt flickorna, riskerar att själva tvingas in i prostitution.

Filmen är gjord av en fotograf, Zana Briski som till en början ville dokumentera kvinnornas situation och bosatte sig därför i distriktet. Väldigt snart kom hon i kontakt med barnen som bor med sina mammor på bordellen och bestämmer sig för att ge dem kameror och starta studiecirklar där de kan lära sig om fotografering. Fotona som barnen tar är fantastiska och de är alla fulla av talang.

En av de saker som berör mest är att barnen är smärtsamt medvetna om sin siutation och sina möjligheter i framtiden. Tio år gamla vet de att enda vägen ut ur fattigdomen och att kunna komma iväg från bordellen är genom utbildning. De vet även att möjligheten till utbildning ligger bortom deras räckhåll. Familjerna har inte råd, eller viljan, att släppa iväg dem.

En annan scen ur dokumentären som berör är när Zana Briski tar med barnen till ett zoo och man omedelbart ser att barnen yucker att det är fel att djuren hålls instängda i trånga burar med dåligt med mat. Trots sina egna hårda situationer så analyserar de djurens situation och känner för dem. Miljön barnen lever i är fylld av män som dricker, slår och köper deras mödrar och kvinnor som skriker, slår och hotar.

Zana Briski kommer barnen väldigt nära och beslutar att försöka hjälpa dem att komma bort ifrån miljön på bordellen ochden mörka framtid som väntar dem genom att försöka få in dem på internat. Problemen är många. Skolor vill inte ta in barn med kriminella föräldrar och eftersom att de kommer från red light district så blir det svårare att få tag på alla papper och intyg som behövs.

Det största problemet ligger dock i oviljan och okunskapen hos barnens familjer. I fattigdom blir barnen en försäkring och ett kapital, de hjälper att dra in pengar till familjen och förväntas hjälpa till med sysslorna hemma. Det kan de inte göra om de bor på internat och får de en utbildning kanske de försvinner från familjen och då försvinner även de vuxnas skyddsnät.

Barnen pratar om sina drömmar om att bli läkare och konstnärer, om sina drömmar om att få komma bort från bordellen. De vuxna i deras omgivning hindrar dem från att ens kunna försöka att nå dem.

Dagens barn är morgondagens framtid, filmen visar att det hos morgondagens vuxna finns en vilja och en möjlighet till att förändra världen till någonting bättre. Det är bara det att dagens vuxna bryter ner och formar morgondagens vuxna till det som de själva är - och hoppet om morgondagen försvinner i takt med att barnen växer upp.