Jag är inte den som är fanatiskt naiv. Jag vet att ingenting här i världen är gratis, men jag vill också hemskt gärna tro att det finns de saker som är viktigare än klirret i kassan.

Sen är jag inte heller den som anser att regler är onödiga, min människosyn tillåter mig inte att tro att alla skulle kunna samarbeta och se till att allas rättigheter efterlevs även om de inte skulle finnas lagar och regler. Fram till Genèvekonventionen och FN's deklarationer om mänskliga rättigheter så kunde människor trots allt fara väldigt illa utan att det fanns regelvärk som man kunde peka på och säga "Du, det där har vi faktiskt kommit överrens om att vi inte får göra". För de mänskliga rättigheterna är ingen självklarhet, de är framförhandlade. Det är därför som det lite då och då kommer tillägg. Alla räknas inte alltid in under "alla", allstå behövs det bättre definitioner, fler definitioner, så att kryphål täpps igen.

Så, regler gillar jag alltså. Men jag kan även anse att regler i bland kan komma i vägen. Byråkrati är ett fult ord.

Ta tillexempel det väldigt aktuella fallet med Genna, 91 år. Hennes barn och barnbarn finns alla i Sverige. Hon är blind och dement, utan skyddsnät i Ukraina. Lag är lag, men som debatten på Aftonbladet och DN har nämnt, var finns empatin? Var är vettet att inse att fyra paragrafer lagtext (ett exempel, har ingen aning om hur immigrationslagstiftning, eller vad det nu kan vara för lag som gäller ser ut) ska kunna innefatta varje berörd människas livshistoria och individuella behov?

Statsminister Fredrik Reinfeldt och migrationsminister Tobias Billström konstaterade att idag att det självklart är en ömmande fråga huruvida Genna ska få stanna eller inte, men att om man ska ändra på lagen måste tänka på de ekonomiska konsekvenserna i fall man ska återgå till en lagstiftning som gör att fler har rätt att stanna i Sverige.

Men sen hade vi ju det här med mänskliga rättigheter. Johan Bäckman, docent i rättssociologi vid Helsingfors universitet och Per Broström, folkrättsjurist vid Försvarshögskolan, säger i Aftonbladet att mänskliga rättigheter inte kan ställas emot ekonomiska intressen. De är inte förhandlingsbara.

Oj, nämnde jag tidigare att mänskliga rättigheter inte alls var en självklarhet? De blir det, så fort du bestämmer dig för att skriva på konventionen. Vilket vi i Sverige, senast jag tittade efter, väldigt stolt hade gjort.

Så visst, migration och äldrevård kan absolut ses som en ekonomisk fråga. Men pengar finns ju, frågan är bara hur användningen av dem prioriteras. Jag tror inte att Moderaternas politiska linje med utförsäljning av statliga bolag, privatisering och sänkta skatter ska kunna leda till en bättre vård och omsorg, vare sig för de äldre vi har i Sverige idag eller de som kommer att komma.

Genna får stanna i Sverige - DN

Folkrätt - Aftonbladet