DN har idag en artikel om hur unga jurister tenderar att krångla till språket i sina texter.

Lektioner från första året på informatörsprogrammet körs på repris, och framför allt två saker som vår föreläsare sa ekar högt.

1) Det finns ingen mening med att skriva en text som ingen förstår.

2) Jag förväntar mig att ni kommer stå i frontlinjen, ni är mina soldater, i kampen om klarspråk! PÅVERKA!

Dags att börja skriva brev till juristprogrammen och berätta att de nog bör lägga in en "Konsten att tala, 7.5 poäng" i kursplanen?

Idag har vi tittat på en film som heter Born into brothels. Den handlar om en grupp barns vars föräldrar jobbar som prostituerade och knarklangare i ett red light district i Calcutta, Indien. Barnen, framför allt flickorna, riskerar att själva tvingas in i prostitution.

Filmen är gjord av en fotograf, Zana Briski som till en början ville dokumentera kvinnornas situation och bosatte sig därför i distriktet. Väldigt snart kom hon i kontakt med barnen som bor med sina mammor på bordellen och bestämmer sig för att ge dem kameror och starta studiecirklar där de kan lära sig om fotografering. Fotona som barnen tar är fantastiska och de är alla fulla av talang.

En av de saker som berör mest är att barnen är smärtsamt medvetna om sin siutation och sina möjligheter i framtiden. Tio år gamla vet de att enda vägen ut ur fattigdomen och att kunna komma iväg från bordellen är genom utbildning. De vet även att möjligheten till utbildning ligger bortom deras räckhåll. Familjerna har inte råd, eller viljan, att släppa iväg dem.

En annan scen ur dokumentären som berör är när Zana Briski tar med barnen till ett zoo och man omedelbart ser att barnen yucker att det är fel att djuren hålls instängda i trånga burar med dåligt med mat. Trots sina egna hårda situationer så analyserar de djurens situation och känner för dem. Miljön barnen lever i är fylld av män som dricker, slår och köper deras mödrar och kvinnor som skriker, slår och hotar.

Zana Briski kommer barnen väldigt nära och beslutar att försöka hjälpa dem att komma bort ifrån miljön på bordellen ochden mörka framtid som väntar dem genom att försöka få in dem på internat. Problemen är många. Skolor vill inte ta in barn med kriminella föräldrar och eftersom att de kommer från red light district så blir det svårare att få tag på alla papper och intyg som behövs.

Det största problemet ligger dock i oviljan och okunskapen hos barnens familjer. I fattigdom blir barnen en försäkring och ett kapital, de hjälper att dra in pengar till familjen och förväntas hjälpa till med sysslorna hemma. Det kan de inte göra om de bor på internat och får de en utbildning kanske de försvinner från familjen och då försvinner även de vuxnas skyddsnät.

Barnen pratar om sina drömmar om att bli läkare och konstnärer, om sina drömmar om att få komma bort från bordellen. De vuxna i deras omgivning hindrar dem från att ens kunna försöka att nå dem.

Dagens barn är morgondagens framtid, filmen visar att det hos morgondagens vuxna finns en vilja och en möjlighet till att förändra världen till någonting bättre. Det är bara det att dagens vuxna bryter ner och formar morgondagens vuxna till det som de själva är - och hoppet om morgondagen försvinner i takt med att barnen växer upp.